Uppdaterat-Collateral Murder från Wikileaks

Filmen från Wikileaks visar morden i Bagdad på två journalister med kameror, fotograferat från kanontornet på en Boeing AH-64 Apache-helikopter, den 12 juli 2007.

Boeing AH-64 Apache är en bepansrad attackhelikopter utrustat med tvillingmotorer och  dess rotor har fyra blad. På bilderna skjuter den med det vapen den vanligen är bestyckad med, en 30 millimeters automatkanon, Hughes M230 Chain Gun. Det är i allt väsentligt en högeffektiv moderniserad och grovkalibrig version av Gattlingkulsprutan. Det är inget vapen som i första hand är ämnat mot personer. Istället är dess huvudfunktion pansarbrytande och är därför ämnat mot bepansrade fordon, och mot fasta installationer som armerade bunkrar.

Byggnaden i filmen är en allmän skola.

Sammanlagt dödas ett dussintal personer i filmen som Wikileaks publicerade den 5 april, 2010. Namnen på de personer som förutom journalisterna dödades vet vi inte.

De båda journalisterna som mördas är 22-åriga Namir Noor-Eldeen, och 40-åriga Saeed Chmagh, båda på uppdrag för Reuters.

Andelen civila dödsfall under väpnad konflikt följer en skrämmande kurva; under första världskriget var en av tio döda civila. Under andra världskriget var hälften civila. under Vietnamkriget sju av tio civila och under kriget mot Irak är nio av tio civila. Antalet journalister som dödats under sin yrkesutövning i Irak, mellan 2003- 2009, är 139 stycken.

Minibussen innehåller några civilpersoner som stannar till för att hjälpa de som sårats i beskjutningen och ett flertal barn på väg till skolan.

Två av barnen i minibussen såras svårt.

Notera att nyhetsbyråerna rapporterar var deras journalister är någonstans. I det här fallet vet helikopterbesättningen att det bland personerna på marken finns två av Reuters journalister. De väljer att leka att de ser att journalisterna är beväpnade.

Lägg märke till helikoptersiktets likhet med ett datorspel.

Ingen av de civila på marken gör en tillstymmelse av motstånd. Detta framgår även i den rapport som helikopterbesättningen lämnar efter morden.

Lägg särskilt märke till kommunikationen i helikoptern. När besättningen avrättat allt levande på gatan, är det ord deras ledning använder för denna handling nice: enligt Nordstedts engelsk-svenska lexikon; trevlig; sympatisk; hygglig; snäll.

Konsekvent är kommunikationsanropen knyckta från den amerikanska  ursprungsbefolkningen: helikoptern kallas apache (tinde: fiende), den vite mannens namn på en person från Tinde-nationen; bland anropen märks det bigotta Bushmaster (det sanningsfärdiga allmänna namnet på en giftorm i familjen Lachesis). Men också lakota-namnet Crazy Horse(lakota: Tȟašúŋke Witkó: Hans häst har blivit galen), som är en av indianernas (här är termen indian använd som ett monument över den vite mannens dumhet) hjältar från slaget vid Little Big Horn, den 25-26 juni 1876. Med tanke på att Tinde och Lakotafolket kallats ”de modigaste amerikaner som någonsin levt(Dee Brown, 2008)” så utgår jag från att indiannationerna blir rejält förbannade över fega överfall som det här.

Det är svårt att inte erinra sig Hillaire Bellocs dikt The Modern Traveller, från brittiska arméns fälttåg i Darfur, Sudan 1916:

Blood thought he knew the native mind;
He said you must be firm, but kind.
A mutiny resulted.
I shall never forget the way
That Blood stood upon this awful day
Preserved us all from death.
He stood upon a little mound
Cast his lethargic eyes around,
And said beneath his breath:
‘Whatever happens, we have got
The Maxim Gun, and they have not.’

Den amerikanska soldaten i filmen som följer här under, beskriver händelsen som alldaglig, det är en direkt parallell till thảm sát Mỹ Lai (Song My eller My Lai-massakern den 16 mars 1968), där soldaterna använde en liknande beskrivning. Liksom då är det här en tillfällighet att nyheten nått resten av världen. Den gången hette läckan Ronald Ridenhour, och var menig soldat. Även i detta fall är läckan en menig soldat: Bradley Manning, en nu 23-årig underrättelseanalytiker. Den krigsanalytiker Daniel Ellsberg, som anställd vid tankesmedjan Rand läkte de dokument som skulle gå till historien som Pentagonpapers,(första delen publicerad i New York Times, den 13 juni 1971, på svenska Pentagonrapporten, 1971) har kallat Manning för ”en hjälte.”

Bradley Manning

Foto av Bradley Manning från CBS

Manning själv sitter för närvarande fängslad i amerikanska marinens arrestlokaler vid Quantico i Virginia. Där har han suttit i fem månader, dessförinnan satt han i ett kuwaiskt militärfängelse i två månader. Han har under sitt fängsliga förvar behandlats ”grymt och inhumant” skriver  Salons journalist Glenn Greenwald, och med metoder som i många länder kallas tortyr.  Han hålls nu isolerad men inte i närheten av att ställas inför rätta, enligt CBS.

Den webbsida som öppnats till stöd för Mannings påpekar att det inte är ett brottsligt att uppdaga krigsbrott.

Filmen som fått världsomspännande publicitet har knappast visats i svensk teve. Däremot använder John Pilger sektioner av den i sin nya dokumentär: The War You Don’t see

I denna film kommenteras bilderna dels av Wikileaks redaktör, dels av en chefs-analytiker från amerikanska armén. Det är al-Jazeera som publicerat filmen, så analysen följer devisen åsikt mot åsikt.

Sista filmklippet är amerikanskt. Även om soldaterna ber om ursäkt så slätar reportagets utformning över det vidriga i överfallet: mord på journalister, barn och andra civila.

Wikipedias publicering av materialet hittar du här

Attacken genomförs som ett led i arméns The surge-strategi som George W. Bush och general David Howell Petraeus inledde från och med januari 2007. Det innebär att kriget nu i huvudsak ska utkämpas från luften i det uttalade syftet att minska de civila och militära förlusterna.

Som författaren Sven Lindkvist påpekat i boken Nu dog du(1999). Så är det från luften som kolonialväldet på allvar etablerades

Den 1 november 1911 böjde sig löjtnant Cavotti ut ur sittbrunnen på sitt flygplan, bräckligt som en kanot, och fällde den första bomben. Nu behövde man inte längre slåss med fiendens soldater utan kunde föra krig mot kvinnor, barn och gamla. Otaliga framtidsberättelser önskedrömde om global etnisk rensning – judar, svarta och kineser skulle utrotas. Juristerna försökte tämja kriget men det laglösa våldet i kolonierna slog som en svallvåg tillbaka över Europa.

Ingen har beskrivit den koloniala politiken bättre än den polsk-brittiska klassiska författaren Joseph Conrad (1857-1924) som får avsuta analysen:

There were no practical hints to interrupt the magic current of phrases, unless a kind of note at the foot of the last page, scrawled evidently much later, in an unsteady hand, may be regarded as the exposition of a method. It was very simple, and at the end of that moving appeal to every altruistic sentiment it blazed at you, luminous and terrifying, like a flash of lightning in a serene sky: ‘Exterminate all the brutes!’ The curious part was that he had apparently forgotten all about that valuable postscriptum, because, later on, when he in a sense came to himself, he repeatedly entreated me to take good care of ‘my pamphlet’ (he called it), as it was sure to have in the future a good influence upon his career (Heart of Darkness, 1899).

Sammanfattning

Filmen Collateral Murder utgör en fresk över den samtida kolonialismen. Om den dekrypteras döljer den ett system vars huvudsakliga ingredienser är, liksom i andra former av kolonialism, stöld och mord.

Skillnaden mellan tidigare former av kolonialism och de senare är teknik. Repetergeväret, ett av de första massförstörelsevapnen patenterades 1849, Gatlingkulsprutan kom till användning under 1860-talet, den första bomben släpptes 1911 och atombomben i augusti 1945. Mellan repetergeväret och atombomben är det blott 96 år.

Alla dessa vapen bär en signifikant betydelse för västs dominerande roll i kolonialismens historia. Vi har genom dem etappvis stärkt och utvecklat vårt kolonialvälde.Apache-helikoptern med sitt elektroniska sikte tillhör den senare etappen.

Skillnaden mellan den tidiga kolonialismens plundringståg och apache-helikopterns överfall är att mördandet nu blivit distanserat. Det är lättare att döda någon som man inte känner igen som en annan levande individ. Det kvalitativa språnget skedde då den första bomben fälldes av löjtnant Cavotti.

Efterord

I ett upprop som tidningen Expressen publicerade måndagen den 27 december 2010, under rubriken Slut upp bakom Wikileaks tar så äntligen en lång rad av landets media och kulturpersonligheter till orda. De påpekar det som vid första anblicken ser ut som ett skämt:

I veckan som gick meddelade den amerikanska regeringen att Washington i maj 2011 kommer att stå värd för UNESCO’s World Press Freedom Day, vars syfte är att ”stödja och utvidga pressfriheten och det fria informationsflödet” i den digitala tidsåldern. Enligt pressmeddelandet är man orolig över att ”vissa regeringar censurerar och tystar individer, och förhindrar det fria flödet av information”.

Och konstaterar därefter helt riktigt

Undertecknarna av detta upprop stödjer utan förbehåll Wikileaks arbete och rätt att publicera hemliga dokument av allmänintresse. Vi fördömer alla åtgärder från myndigheter och privata instanser som syftar till förhindra organisationens arbete. Detta i yttrandefrihetens namn.

Vi uppmanar alla journalister, författare, kulturarbetare och demokratiskt sinnade medborgare att med politiska, ekonomiska och litterära medel sluta upp bakom Wikileaks.

Om kritiskafilmstudier

administratör
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s