Ordfront: Nr 5/12 När Youtube blev farligt

Ett utdrag ur artikeln som i sin helhet publicerats av papperstidningen Ordfront

http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202012/5_12JoacimBlomqvist.aspx


14 taffliga minuter på Youtube. Mer är den inte, »Innocence of Muslims« eller »The Real Life of Muhammad«, som indirekt ledde till omfattande protester, våldsdåd och militär upptrappning. Samt smutskastning av muslimer i bägge ändar. Historien om denna filmsnutt och händelserna kring den säger mycket om vår samtid.

AV JOACIM BLOMQVIST

1.Upptrappning

Ryktet sa först att den mediokra 14 minu­ter långa Youtube-filmen om muslimer, islam och Profeten Muhammed bara var en trailer för en två timmar lång film. Någon lång­film har ännu inte visats på internet eller någon annanstans heller. Däremot en film som gör anspråk på att vara fulllängdsversionen. Men denna, en timme och 14 minuter lång, utgörs bara av trailern plus några ytterligare korta sce­ner hopklippta så att de bildar en loop. Så här uppehåller vi oss vid den 14 minuter långa urspungliga videon, den så kallade trailern.

Hur ser den ut egentligen? Osammanhäng­ande, och riktigt billigt gjord. Och med uppre­pade, uppenbara provokationer. Videon inleds med några korta scener i nutida miljö som vi­sar hur kristna överfalls av muslimer i något som möjligen föreställer Egypten. Hur asso­ciationsbanan sedan löper är oklart. Resten av trailern är satt i något slags historisk tid och utspelas mot en bakgrundsprojektion av ett illa datorgenererat ökenlandskap. Det är osammanhängande scener där ingen av rol­lerna presenteras, förutom huvudrollen »Mo­hammed Oäktingen«. Emfas läggs på att visa »profeten« och hans anhängare som sluskiga, korkade och grymma.

Filmskaparen verkar ha haft betänkligheter eller problem med vad den kan visa i filmen – mest pratas det. En oralsexscen är påfallande pryd, mellan en oidentifierad kvinna (möjligen modern eller en syster, anklagelser om incest är logiska i sammanhanget) och Muhammed. Det kan nog anses särskilt skymfande att det är Muhammed som är den aktiva parten.

Det påstås explicit att Muhammed är pedofil, både i talade repliker och i flera scener. En kvin­na som blir torterad till döds får berätta »under hela mitt 120-åriga liv har jag aldrig sett en så mordisk buse som Muhammed. Han har gjort sig skyldig till många olika slags dråp, tortyr, våldtäkter och andra slags övergrepp, men det värsta är att han gör allt detta i Guds namn.«

Videon brister i inre konsekvens: exempel­vis anklagas Muhammed å ena sidan för att vara kvinnomisshandlare och hustyrann, för att strax därefter framställas som en hunsad toffel: påkommen av oidentifierad kvinna och kanske en hustru, blir han jagad av kvinnorna med rem. Syftet att svartmåla så mycket som möjligt är det enda tydliga.

Tekniskt är filmen undermålig. Det finns mängder av klaff-fel, läppsynkroniseringen fungerar bara ibland, ljudet är burkigt och den datorgenerade bakgrunden är mycket dåligt gjord. Och så vidare. Den dåliga läppsynkning­en ska vi återkomma till.

Att påstå att denna film allena skapade inter­nationell storkonflikt är att ta i. Då den engelsk­språkiga versionen först laddades upp på Youtu­be i juli 2012 väckte den ingen uppmärksamhet. Men så postade samma avsändare filmen igen, på arabiska, den 4 september, och då började den få uppmärksamhet. Ett två minuter långt utdrag sändes, den 8 september, av den egyptis­ka tv-stationen Al-Nas i talkshow-värden Khaled Abdallahs program. Därefter blev spridningen explosionsartad. Från något hundratatal klick på Youtube så var antalet träffar den 18 septem­ber 2012 uppe i inte mindre än nio och en halv miljoner, och ökade stadigt.

2Filmmakarna

Först ryktades det att filmproducenten var en israelisk amerikan, den 57-åriga fastighetsutvecklaren Sam Bacile, bosatt i Ka­lifornien. En nyhetsbyråtext från AP (Associa­ted Press) lät i samma veva meddela att denne hade gått under jorden.

Några dagar senare, den 13 september, kun­de AP avslöja att det tidigare påståendet om att Bacile gjort filmen var falskt. Upphovsmannen sas nu istället vara den från Egypten härstam­mande, men i USA bosatte, kristne kopten Na­koula Basseley Nakoula. Han anses – mot sitt nekande – vara identisk med Sam Bacile. Detta namn ska vara ett alias, en sammandragning av mellannamnet Basseley. Detta har idag bekräf­tats av såväl rättsvårdande myndigheter som undersökande journalister. Att Nakoula helt säkert hanterat och levererat logistiken under filminspelningen har han själv medgivit, enligt tidningen The Guardian. Vi vet även att han är tidigare dömd för bedrägeri i USA.

Enligt den »Casting note« som publicerades av sajten Backstage, så heter producenten till filmen Sam Bassiel och regissören är Alan Ro­berts. Om namnet är ett alias eller inte framgår inte. Alan Roberts har tidigare regisserat mjuk­porrfilmer som The happy hooker goes to Hollywood (1980). Runt dessa två fanns flera andra mer eller mindre ljusskygga individer från den kristna extremhögern, vissa av dessa är också kopter.

Filmens skådespelare visade sig vara mera of­fer än brottslingar. Filmen hade ursprungligen namnet Desert Warriors, och den skulle produ­ceras av frivilligorganisationen Media for Christ Productions, där Nakoula är medarbetare.

Filmskådespelarna agerade enligt ett falskt manus som gav intryck av att filmen skulle bli en »äventyrsfilm som utspelas i öknen.« Som nämnts ovan fungerar läppsynkningen bara ibland i filmen – den fungerar exempelvis inte då orden »Muhammed the Bastard« nämns , inte heller då orden »muslimska terrorister« uttalas. Det beror på att de delar av dialogen som är falska har dubbats efteråt. Skådespelar­na levererar repliker som följer ett annat manus än det som utsägs i slutprodukten.

Skådespelaren Tim Dax, med en bakgrund som porrskådis, trodde att han spelade den bib­liska karaktären Simson, berättar han för tid­skriften Time. Dax: »Det mesta av filmen ut­spelades mot en grön bakgrund som målats på en vägg i ena ändan av en industrilokal. Skå­despelarna gavs inte sina manus i förväg så de kunde repetera sina scener. Istället gavs de sina repliker strax innan de ställdes inför kameran. Även då de sade fel repliker så var regissören nöjd och krävde inga omtagningar. Dialogen i sig själv föreföll konstig för skådespelarna, men eftersom de var så glada för att äntligen få ar­beta så ifrågasatte de den inte.«

Enligt tidiga rykten skulle filmen kostat fem miljoner amerikanska dollar, »insamlade judis­ka donationer«, att producera. Ryktet säger nå­got om den infekterade stämningen runt hela affären. Med övriga uppgifters tillförlitlighet i åtanke så bör man ta detta med en rejäl nypa salt. Rimligare är antagandet att även om ambi­tionen funnits att göra en långfilm, så har film­skaparna bara lyckats samla in några tusen dol­lar, okänt varifrån, att filma för. Sedan har de först redigerat ihop en trailer på två minuter, därefter den famösa långa videon på 14 minu­ter. För att därefter, i syfte att få ytterligare någ­ra träffar, klippt ihop materialet till en sorts låt­saslångfilm. I Sverige har den längsta versionen lanserats som »hela filmen« av den Sverigedemokraterna närstående sidan Avpixlat.

I samband med lanseringen av videon i juli så kallade Nakoula islam för en »cancersvulst«, i intervjer med AP och Wall Street Journal. Pro­vokationen var ett faktum.

Om kritiskafilmstudier

administratör
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s