Dokumentärer 2

Dokumentärfilm fortsätter vara heta. Den nyligen avslutade filmhelgen Antirasistiska filmdagarna bjöd på Shola Lynch konventionella men välgjorda Free Angela and all political prisoners. En sevärd dokumentär thriller och ett rättegångsdrama, om den politiska filosofen Angela Davis som jagas av federala polisen från kust till kust. Hon greps och spärrades in och rannsakades. Hennes brott? Hon antogs ha köpt två av de skjutvapen vapen som användes vid ett lokalt uppror i Marin Countys rättssal, den 7 augusti 1970; men många menade att den egentliga orsaken var att hon var framgångsrik afrikansk-amerikansk kvinna som dessutom var fräck nog att vara medlem i kommunistpartiet. Hon friades slutligen av en helt vit jury.

En ännu hetare dokumentär är kanske We steal Secrets, som berättar historien om Wkileaks, Julian Assange, Chelsea Manning och de märkliga turer affären tagit. Ämnet är minst sagt kontroversiellt; visualiseringen av ämnet är hyfsat annorlunda, men den brister i tydlighet genom berättelsen knyts samman i alltför radikala scenbyten.
Som om regissör Alex Gibney på så vis vill iscensätta den rotlöshet tillskriver i sin huvudperson Assange; i de partier som behandlar Chelsea Manning så framstår Gibney som mest tragisk, eftersom hans film inte förmår skilja visselblåsaren från privatpersonen; Chelsea Manning, tycks filmen mena, blir visselblåsare för att hon eventuellt är en transperson. Ett korrupt antagande.
Nu är ämnet Wikileaks ännu svårast tänkbara, med Manning i fängelse och och Assange inlåst på en ambassad i London. Filmen blir därför med nödvändighet spekulativ. Därför blir det kanske än mera besvärande för filmen med dess bristfälliga faktakoll och rastlösa narrativ, att den anklagar Assange och är indirekt delaktig i den offentliga lynchningen av Manning. Dock är filmen trots sina brister en av de bästa filmerna till dags dato om affären Wikileaks.

Till sist rekomenderar jag envar att se Joshua Oppenheimer The Act of Killing; en visuellt och intellektuellt banbrytande absurd tragedi om indonesiska dödspatruller.

Om kritiskafilmstudier

administratör
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s