Publicerad i Fria tidningar
Inget är hetare just nu än dokumentärer. Nyligen släppte al Jazeeras Clayton Swisher sin dokumentära thriller Killing Arafat, som redovisar historien om obduktionen av Palestinas president Yassir Arafat, och kan slutligen konstatera att han mördades med det radioaktiva giftet polonium 210.
Det är en rafflande historia om myndigheter som förföljer filmteamet och som oavbrutet försöker hindra dem från att blottlägga det som kan vara århundradets mord. Trots det kan filmarna tillsammans tillsammans med bland annat ett forskarlag vid ett schweiziskt universitetasjukhus i Lausanne, Vaudois (CHUV), slutligen och i kamp mot klockan (polonium 210 har kort halveringstid) visa att graden av radioaktiv substans i president Arafats ben fortfarande är så hög att den måste bero på förgiftning. Nu drivs ärendet som en förundersökning till ett mordåtal. De flesta menar att israelerna låg bakom, men det finns dessutom misstankar om en tredje parts inblandning. Snacka om cliffhanger
En annan brännhet dokumentär men på ett helt annat sätt Sophies Fiennes uppföljare till Slavoj Žižeks filmkritiska/kulturkritiska/filosofiska övning A pervert’s guide to Cinema. Den nya filmen heter A pervert’s guide to ideology och är mera lättillgänglig än den första filmen, och mera politisk. Där den förra tog stöd i psykoanalysen enligt Freud och Lacan, så berättar Ideology huvudsakligen om idelogin utifrån Marx och Hegel.
Liksom i föregångaren så är utgångspunkten här filmcitat. Filosofen själv dyker upp i dem, och ömsom genom korsklippning interagerar med karaktärer i dem, ömsom reflekterar över dess signifikans för ideologin i samhället.
Själv var jag mera förtjust i Sophie Fiennes första film, kanske mest för att mina kunskaper i Lacan är mindre än i Marx. För den som inte såg första filmen så kan man med fördel börja sina Žižek-studier med den andra. För båda dokumentärerna är briljanta, och väl värda att se.
kritiskafilmstudier 